Att vara 15 år idag

15 åriga jag lever med krav, press och med en förvirrad och fundersam hjärna. Där idén av att bara vara har blivit som en egen kamp som måste hanteras samtidigt som tyngden av ett jävla matteprov krampar i bröstet. Press och krav som utdelas i skolan och som jag själv bygger upp utifrån andras förväntningar på sig själva. Det blir som att vi tävlar mot varandra i hemlighet. För att inte ska man tävla, men ändå är man inte bra nog. Såklart vet jag att det finns de som inte får gå i skolan, inte kan få rent vatten ur kranen och att modernatur lider av den ökade växthuseffekten. Och det är verkligen hemskt. Världen är verkligen hemsk och orättvis på så många sätt. Men jag försöker hjälpa till för en bättre framtid och jag har ändrat flera av mina val vilket du också borde, här har du tips!

Fast mitt liv erbjuder ju också bra saker, så som mat, havet, mitt rum och personer som får mig att le, där bland Shane Dawson. Jag skulle nog säga att Shane Dawson unnamed och mat hamnar på samma plats. De är liksom nödvändiga för min överlevnad. Och jag vill verkligen lysa mer ljus på dessa underskattade saker som jag älskar. Och jag vill sluta påverkas för mycket av allt runt omkring mig. För det kan nog vara det värsta med att vara 15 år, hur jag påverkas. Fast i och för sig så kanske det inte har med min ålder att göra utan den organismen som jag är och var jag befinner mig. För jag är ju ändå bara en korkad människa i mängden på en möjligtvis platt pannkaksplanet.